slänggungan

Pepp på Pep

2026-09-20

vinterträd

En lång sommar var det. En sommar då kameran mest fick ligga i sitt skåp och vänta. Vänta på att lusten att fota skulle infinna sig igen. 

Sommaren gick. Värme varvades med regn och temperaturväxlingarna hintade om att hösten ligger på lur. Den lurade där bakom daggvåta gräsmattor och svalkande dopp. Den väntade på rätt tillfälle att påminna oss om tidens gång. Genom att under sensommaren ge oss dimmiga morgnar och vindpustar som lade ett lager gyllene björklöv över gräsmattorna. 

Det var en sån där dag. En dag då ingenting särskilt hände. Jag satte mig vid datorn och plockade upp Facebook och insåg att ingenting hände där heller. Så fick jag syn på den. Min hårddisk. En disk full med minnen och konstigheter. Full med allehanda experiment som orsakat både hybris och huvudbry. 

Jag pluggade in disken i datorn och plockade upp filhanteraren. Bläddrade planlöst mellan mappar och landade till slut på ett bekant namn. 

Pep Ventosa. Mannen bakom tekniken som fick mig att börja experimentera med dubbelexponeringar och så småningom utveckla min egen stil. Tekniken som gav en skjuts i min kärlekshistoria med Photoshop och som fick mig att upptäcka mängder av verktyg och inställningar. Jag zappade mellan lekfulla bilder på allt från vinterträd till slänggungan på Liseberg.

Björken

Det var dags att damma av kameran igen. Lossa på linsskyddet och snurra på rattarna. Den där björken jag kör förbi på väg till jobbet fick bli mitt första försök. 20 exponeringar och resultatet blev bara nästan som jag tänkt mig. Väldigt grönt. Inte så mycket separation från bakgrunden.  

Varför ska man gå över ån för vatten? Vad kan jag hitta att fota på närmare håll? Ett solur i rabatten blev nästa övningsobjekt. Resultatet blev rörigt. Jag lärde mig att man behöver större avstånd till bakgrunden. En liten ballerinafigur fick bli mitt “tredje gången gillt” och nu började det hända saker. 

bilder till bloggen

Något annat som hände var att jag äntligen var igång igen. Igång med fotandet. Igång med skaparlusten. Igång med att öva och pröva.  

Nu ser jag fram emot en höst med kluriga projekt och roliga utflykter. I sällskap med vänner eller på egen hand. Vad är nästa utmaning att hoppa på? Vilka roligheter ligger framför oss?  

Jag har ingen aning. Det jag vet är att det ska bli spännande att plocka fram kameran och hänga med klubben i höst. Låta höstmyset komma och ge mig inspiration att bygga nya projekt. Vem vet vad som väntar... väntar där bakom hörnet...

- Anna -